oscarhedman

Tänker ni inte på personer man inte träffar? Har börjat se folk jag inte träffat på år, från förra skolan, och ännu tidigare. Inte så att jag ringer till dom för att hooka, man träffar dom helt random på bussar, i stan och t.om. internet cafén. Rätt skrämmande men samtidigt lättande känsla, att man fortfarande känner igen varandra, och minnen kommer fram som man vill prata om, även fast tiden inte vill samarbeta.

Är jag bra, eller bara riktigt bra? Som om allt kommer lösas genom att bara fundera på vad som egentligen hände, när dt hände? Inget kan bli skönt nog. Man vill alltid ha det man inte kan få, men när man då får vad man då ville ha så kommer man på att det var bättre igår men det blir väl för sent för att då ta tillbaks. Jag älskar mitt liv. En vacker flickvän, älskad av familj och dom vänner jag värdesätter. Mina vänner är som visa-reklamerna.

Priceless.